Måndag
Jaha så har denna veckas första dag snart gått till ända. Kallt är det ute och jag trivs inte med det. Kom ett litet hot från SMHI om snö med inatt. Februarisolen är trots allt varm och go och takdropp blir det.
Snart är det den gamla deklarationsdagen och förr fick jag alltid en nystart efter den 15. Mars du härliga mars. Det är den månaden på året som jag oftast, går till och från jobbet, varje dag. Härligt att se tranorna som börjar sin inflygning mot ännu en häckningsperiod i Sverige. Deras underbara läten från skyn väcker en vintertrött människa till liv igen.
Snart är det den gamla deklarationsdagen och förr fick jag alltid en nystart efter den 15. Mars du härliga mars. Det är den månaden på året som jag oftast, går till och från jobbet, varje dag. Härligt att se tranorna som börjar sin inflygning mot ännu en häckningsperiod i Sverige. Deras underbara läten från skyn väcker en vintertrött människa till liv igen.
Söndag
Kallt och snöigt ute. Lika kallt är det inne känns det som.
Ska det inte snart bli vår och skönare väder.
Ska det inte snart bli vår och skönare väder.
Ångest ångest är min arvedel
Så skrev han Pär Lagerkvist. Det är nog många som känner så en söndagskväll. Helgen som gick för fort och inget vettigt blev gjort. I alla fall inte det som man tänkte göra. Kallt är det ute med. Inget vidare att bo i en frysbox. Det har i alla fall blivit ljusare på kvällen och för allt i världen på morgonen med. Nu skulle jag ha varit i Las Vegas. Grunnar på någon trevlig bild dagen till ära. Sverige vann i alla fall bandy-vm alltid något. Men missade i stort sett hela föreställningen på tv. Det är olika kanaler varje match. Likadant är det med skidskyttet. I år har jag noll koll på det nästan. Det går på tv 4 och jag klarar inte av att sitta kvar under pauserna. Jag börjar helt enkelt göra något annat och sedan har jag glömt bort att det var skidskytte som jag kollade på. När jag kommer tillbaka är det givetvis reklam igen och så rullar det på. Tack och lov för sporten på radion.


Trött på ja-sägare
Jag blir så trött på ja-sägare som bara jamsar med och inte säger ifrån. Jag blir så trött på chefer som bara agerar i egenintresse och inte ser till företagens bästa. Man kan inte ens kalla dem för rövslickare. Vad har hänt med företagskulturen i dagens samhälle? Varför ser man grandet i sin broders öga och inte bjälken i sitt eget öga? Varför finns det så satans många mellanchefer som endast har som mål att säga ja. Ingen ifrågasätter någonting bland dessa ja-sägare. Varför hitta på en massa meningslösa arbetsuppgifter som inte leder till företagets framgång? Det är ohållbart. Vad som ska främjas är kreativitet och framåtanda lust och verktyg för att skapa nya hållabara ideér. Inte en massa administrativa produkter som leder käpprätt åt skogen. Fy fan. Platta organisationer bort med herakin. Ge de kreativa människorna utrymme och släng administratörerna på soptippen. Bort undan fy på dem och deras jävla påhitt.